jag börjar faktiskt på fullaste allvar (igen) tro att det inte är meningen att jag ska få var odelat lycklig en hel dag. Alltid lyckas jag eller omvärlden sabba det på något sätt för har jag varit riktigt glad och lycklig en dag så slutar det Alltid i tårar.

Och nu har det gått så långt så jag börjar fundera på om jag har förlorat något av de käraste jag har. Och eftersom det är såpass allvarligt så räcker det med en tanke, en längtan, en saknad, en låt för att jag ska bryta ut i världens gråt. Jag som Väldigt sällan gråter!

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska ta mig till, jag har sagt det innan men jag säger det igen. Ibland önskar jag att vi levde i en värld utan känslor, saker har varit så otroligt mycket lättare då.

Och när jag känner så här som jag gör nu hur ska jag då kunna tagga inför insparken imon då Jag kommer få stå på scen utklädd till häxa (jag vet det är inte mycket till utklädsel men ändå) och spexa inför de nya nollorna och bara ha en helt otrolig vecka tillsammans med dom... Nä jösses detta måste vi ändra på!

Jag saknar folk otroligt mycket också! Jag som lovade mig själv att hålla en Liten fasad så att jag inte blir beroende av vänner. Om man lyckas med det så gör det inte ont när man inte träffar dom.... Och jag har ONT nu!!

Shit nu börjar jag gråta igen... Detta håller inte.

Gå ut och röka, trycka ner känslorna eller sätta sig och verkligen gråta ut och vara helt utmattad imon? Humm jobbig fråga

Nee nu orkar jag inte mer... tänker på blod igen, aldrig bra... Jag tänker lämna datorn nu 

Ha det gott om ni kan